Congrex vd Lena Fletcher: Är möten meningslösa?

”Hälften av alla möten meningslösa”. Så löd rubriken i en artikel i Svenska Dagbladet den 11 december 2012. Artikelförfattaren hänvisar till en enkät där hälften av fackförbundet Unionens chefsmedlemmar, menar att hälften av alla möten är rent ut sagt meningslösa. Det är ganska hårda ord. Det innebär inte bara ett slöseri med resurser, det innebär också att många uppfattar delar av sin arbetstid som meningslös. Jag kan bara hoppas att de som svarat så ger uttryck för den åsikten i fler forum än i en undersökning. För deras egen skull och företaget/organisationen de arbetar på.

Det jag saknar i artikeln (och undersökningen) är ett förtydligande vad gäller själva mötesformen. Vilken typ av möten är det som åsyftas? Det framgår inte helt tydligt. Vilka mötesformer är bra respektive dåliga? Personligen tycker jag att små snabba möten, där man behöver nå fram till en enighet för att kunna fatta ett viktigt beslut, kan vara nog så viktiga. Och bra! Jag är också vän av tydliga arbetsmöten där agendan är klar och alla tar ansvar för sina idéer. Sådana möten kan jag med lätthet boka och acceptera. Lunchmöten likaså. Men visst. Även jag har suttit på många möten där den nedlagda tiden bokstavligen gjorde att pengarna flög ut genom fönstret. Och gör du det för ofta så är risken stor att du efter ett tag inte ens märker det. Därför gillar jag den här typen av undersökningar. Det får oss att tänka till, skärskåda oss själva och fundera på vilken typ av möteskultur vi bidrar till.

Hur har vi det själva på mötesfronten? Är alla möten nödvändiga, relevanta? Det här är en frågors som vi bör ställa oss själva med jämna mellanrum, för det är alltid aktuellt. Sätter vi tydliga agendor för våra sammankomster? Tänker vi efter innan, och funderar på vad mötet skall utmynna i? Vårdar vi vår egen, våra kollegors och inte minst – våra kunders tid? Det tåls att tänka på. Alltid.